DELA

Så här får man göra i Sverige och andra länder. Det är inte bara att stövla in.


Det kan tyckas harmlöst att gå in om fönster och dörrar står öppna, men i många fall kan man begå ett lagbrott.

Svensk lag

Oftast är inte ett övergivet hus övergivet i juridisk mening. Det finns i stort sett alltid en ägare, även om huset är totalt förfallet. Till råge på detta kanske inte ens ägaren vill kännas vid huset.

Det förekommer många exempel där kommunens byggnadsnämnd försökt med stora ansträngningar att nå ägaren för åtgärd eller rivning. Ofta misslyckas det – och då står huset kvar.

Att gå in i en övergiven fastighet rubriceras oftast som olaga intrång. Rubriceringen bestäms av att ingen bor i fastigheten. Hade fastigheten varit bebodd eller förberedd för boende (t.ex. sommarstuga) faller handlingen under hemfridsbrott.

Lagtexten i sin helhet:

Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.
Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Undantag

Däremot är det inte helt kört för oss utforskare och fotografer.

Fastigheten kan nämligen i juridisk benämning vara övergiven. Det kan uppstå genom att byggnaden tillhört ett aktiebolag, som sedermera gått i konkurs.

Om konkursboet överger fastigheten kallas det abandonering. I abandonering förekommer ofta fabriker, hyresbostäder med privat hyresvärd och vårdhem. Anledningen kan vara att marken är förorenad och saneringskostnaden skulle bli alldeles för stor. Hyreshus kan vara en kostsamt att riva. Således är det objekt som är ganska populära att besöka, och mig veterligen bryter du inte mot någon lag.

Säkrast alla gånger är att fråga ägaren. Vet du inte vem det är, fråga grannarna. De brukar ofta bry sig om ödetomter de bor granne med, och vet troligen en historia bakom.

Utomlands

Utomlands är det något mer komplicerat. Lagarna varierar självklart, men för att nämna forna Östtyskland och de andra Sovjetrepublikerna som exempel, där det finns ett otroligt utbud av övergivna byggnader..

I Tyskland är det ägaren som är ansvarig. Det betyder alltså att ägaren eller i annat fall (del)staten som är skyldiga att se till att ingen skadar sig på egendomen. Nedrasande tak, golv som ger vika etc. är alltså ett ansvar som i Tyskland läggs på ägaren. Därför är det inte helt ovanligt att bevakningsföretag patrullerar området. Annars kan det bli dyrt – för ägaren.

I de forna Sovjetstaterna är kontrollen mer slapphänt, och till vad som kommit till min kännedom är ägaransvaret inte lika omfattande som i Tyskland.

Vem är ägaren?

Gemensamt för forna Sovjetländer och DDR är att när kommunismen kollapsade fanns det helt plötsligt enormt många byggnader utan ägare. Staten var ju ägaren, och staten fanns ju inte längre.

Många byggnader hade ju under Sovjettiden tvångskonfiskerats med anledning till begränsningar i privat ägande, så frågan som uppkom 1989 och framåt, är vem som egentligen äger byggnaden. Är det personen eller företaget som var verksamt innan staten beslagtog egendomen eller förvaltas den vidare av staten i någon form?

Fortfarande idag, mer än tjugo år efter murens fall, förekommer det ständig rättegångar kring ägarförhållanden där efterlevande vill återfå familjemedlemmars egendom.

2 KOMMENTARER

  1. Finns det på någon möjlighet chans att få köpa eller hyra en obebodd övergivet hus? Kontakta ägaren om man lyckas hitta någon/nått företag?

    • Ja, chansen finns alltid. Ofta är det dock en ovilja av ägaren som gör att huset förfaller. När det kommer till lite större byggnader finns det ofta en konkurs bakom och då är säkert konkursförvaltaren sugen att sälja.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here