Sundsvall är en levande stad på den norrländska kusten, som döljer en inte lika levande plats.
Utbrända fordon, ruiner och bråte. När man går här bland ruinerna är det svårt att tänka sig att denna plats en gång sprudlade av liv och rörelse när som mest 250 anställda arbetade här.
Detta är Nyhamns sulfitfabrik
I den vackra viken vid Ljungans utlopp anlade man 1907 en sulfitfabrik. Sulfit användes tidigare i stor omfattning för framställning av pappersmassa. Stora mängder timmer lagrades i viken i väntan på att torkas för att sedan kokas till pappersmassa och andra biprodukter.
1929 tog dåvarande Svenska Cellulosa AB (nuvarande SCA) över ägandeskapat och vid 1934 blomstrade Nyhamns sulfitfabrik som mest, med 250 anställda.
I takt med att efterfrågan på sulfit minskade styrdes produktionen vid Nyhamn 1948 om till kemitekniska produkter. I detta skede lades grunden till den tickade miljöbomben som numera plågar marken runt fabriken. 1984 lades SCA:s verksamhet ner helt, och i de gamla industrilokalerna har olika företag sporadiskt huserat. Nu är allt öde och övergivet i väntan på sanering. I marken finns det stora mängder arsenik lagrat.
Inne på området ser man en mängd byggnader i tegel i sekelskiftesstil som tyvärr är i varierande skick. En del är bara ruiner medan andra har brunnit. Vi hittar också en kontorsdel, som verkar vara de lokalerna som använts senast. Flera referenser till 1980-talet finns i de grejer vi hittar.
Går man vidare söderut mot vattnet kommer man till det dom tidigare var personalparkeringen. Där står idag flera utbrända fordon, och vid kajen ligger skeppsvraket ”Uranus” som åtminstone försökte räddas av några entusiaster i början av 90-talet. Men de tog sig nog vatten över huvudet för idag har Uranus sjunkit och bara masterna sticker upp.
För den som vill söka mer information själv, är det värt att nämnas att fabriken även gick under namnet Essvik sulfitfabrik.
Fler bilder
