DELA

Följ med på en sväng genom Petržalka, som är den stadsdel i Bratislava som är Centraleuropas största ansamling av betonghus från Sovjet-tiden.

Slovakiens huvudstad Bratislava må inte vara störst sett till befolkningen, men däremot har staden Centraleuropas största ansamling av höga betonghus från Sovjettiden, så kallade ”commieblocks”.

Stora betongklumpar så långt ögat kan nå.

I Petržalka lever ungefär 120.000 människor, vilket gör området till Europas med tättbefolkade hyreshusområde.

Efter att bilden tagits beger vi oss mot Petržalka till fots och följer den hårt trafikerade första bron av fem över Donau till betongens palats. Till en början låter vi oss inte imponeras. När vi når stadsdelen nås vi av betong, men inte betong från 1970-talet utan ett nytt och modern stort köpcentrum.

Det imponerar inte på oss och vi går vidare mot det myller av höga betonghus som vi sett på avstånd.

Nu står vi där mitt bland höghusen. Till synes oändliga rader med identitetslösa hus så långt ögat når, med undantag för några som har målats i gälla färger. Hur ska vi få veta mer om området? Hur ser det vardagliga livet ut? Skiljer sig detta från svenska betongförorter?

Den lokala puben borde kunna ge oss svar. Var annars skulle man i detta område spendera fritiden?

Den lokala baren.

Vi hittar en sliten skylt märkt bar med tillhörande dörr, och gläntar på den. Vi möts av några betraktande blickar från medelålders män som dricker Zlatý. Våra kunskaper i slovakiska språket sträcker sig inte längre än att kunna beställa en öl. Vi blir genast identifierade som utlänningar, och en man som heter Milos frågar om vi talar tyska, vilket gör att vi plötsligt ser kommunikationsproblemen som bortblåsta.

Milos är 56 år och arbetar på dagavlöning som svetsare. Milos betyder ”guds nåd”, och det är inget vi tvekar över när man ser hans fårade ansikte.

Milos har bott i Bratislava i hela sitt liv. Till Petržalka flyttade han som 17-åring tillsammans med sin mor. Fadern förolyckades tidigt i Milos liv i en gruvolycka.

Petrzalka på avstånd.

Milos berättar om den framtidstro och optimism som präglade Petržalka på 1970-talet när det byggdes som mest i betong.

– Ni vet, femårsplanerna. Det var en konstant överproduktion på lägenheter. Bostadsköerna var fyllda till bredden trots att alla hade någonstans att bo. Men deras bostäder byggdes med kvantitet som ledord och inte kvalité. Efter några år var allt slitet eller sprucket, och man ville söka sig vidare till nästa nybyggda betongblock. Men staten skötte ju allt åt oss, vi behövde inte tänka så mycket.  Och när Sovjet föll slutade man ju att massproducera betonghus, och därför sitter vi nu kvar i dessa slitna lägenheter.

Att bli kroppsarbetare var redan tidigt i ungdomen bestämt för Milos. Helst ville han gå i faderns fotspår och arbeta i gruva, men någon gruva är inte belägen i närheten av Bratislava. Han blev svetsare istället.

Milos menar att trots de slitna och gråa betonghusen har Slovakien ett uppsving sedan EU-inträdet. Det byggs och renoveras överallt, men det handlar om så ofantligt många byggnader att det kommer ta bra många år innan bostäderna liknar västeuropeisk standard. De flesta av Petržalka hyresgäster orkar nog ens inte klaga på att efter klockan 20 på kvällen är varmvattnet slut. De som kan söker lyckan i Wien, som bara ligger 65 kilometer från Bratislava.

För Milos gör det inget. Det betyder troligen att han kommer kunna tjäna sitt levebröd fram tills pension. Några planer på att flytta från Petržalka har han inte.

På knagglig tyska förklarar han:

– Jede Woche und Tag Arbeit finden, am Abend trinken.

Och så ser säkert livet ut för många av Petržalka invånare. Vad de förväntar sig inom en närmare framtid är inte en ny villa, utan troligare något mer realistiskt som att fasaden målas om i en gladare färg. Omfattande renoveringar av lägenheterna pågår.

Petržalka har länge plågats av sociala problem, men enligt Milos är det bara en bråkdel av invånarna som har en kriminell livsstil. Men alkoholen är många som har svårt att låta bli.

År 2008 satte man in resurser för att stävja den ökade brottsligheten, och det gav resultat. Idag, trots sitt deppiga utseende ligger Petržalka brottsstatistik jämnt med andra liknande städer, vilket som med övriga Östeuropa innebär mycket låga nivåer av framför allt våldsbrott.

Vi tackar Milos för pratstunden och traskar vidare genom betongen i sällskap med Milos till hans port där vi tar i hand.

Här bor Milos. Våra vägar skiljs åt.

Milos livssituation delas av många i det forna östblocket, och med den långsamma takt nya, relativt billiga hyresrätter byggs så kommer det fortsätta på detta sätt en bra bit in i framtiden.

2 KOMMENTARER

  1. Finn fem fel. (jag bor i Pertzalka sedan länge och hjälper gärna till på traven)
    1) Alla lägenheter är äganade lägenehter. En trea kostar lite över miljon svenska att köpa. Antal hyreslägenheter är nära noll.
    2) Misär? Arbetslösheten är under 4%. Bilar brinner inte. Skolor brinner inte. Och vi har noll fritidsgårdar.
    3) Varmvattnet tar inte slut klockan åtta eller så. Det är avstängt för service 3 (tre) dagar om året. Annars finns det varmvatten 24/7.
    4) Byggdes på 1970 talet, fel då den första byggdes 1982 och den sista 1987 (panelak som är det samma som commieblock fats på Slovakiska). Nu byggs det även andra hus. Har bott i commieblock, Nyproduktion (2003) i tegel och nu senats 1km från Petrzalka i nybyggt radhus.
    5) Antalet innvånare är en bra bit över 150,000 då många unga hyr i andra hand emedan de har permanent address hos sina föräldrar någon anannstans.

    Korrekt; byggkvaliten är usel. Kriminalitet, bilstöld, vandalism, drog (drogrelaterat), prostitution är vanligt. Våldsbrott inklusive våldtäkt mycket ovanligt.

    Gör om gör rätt. Kom hit igen så guidar jag gärna.

    Det finns även ett stort statligt samt Slovakien största samt äldsta privata universitet i Petrzalka

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here