DELA

Colditz, tidigare mentalsjukhus och renässans-slott i tyska Sachsen, var under andra världskriget skådeplats flera spektakulära rymningsförsök. Slottet då var ett fångläger.

I samband med andra världskrigets utbrott omvandlade man Colditz till ett högsäkerhetsfängelse, för krigsfångar. Den hårt kuperade terrängen runt slottet precis som de höga murarna trodde man skulle försvåra rymningar. Hermann Göring påpekade personligen att fängelset var rymningssäkert.

Rymningssäkert

Endast två utgångar fanns och på slottet huserade även garnison tyska Wehrmacht-soldater. I Colditz, som kom att kallas Oflag IV-C skulle man placera de särskilt notabla krigsfångar från de allierade.

Byggnaden som fångarna bodde i var ett 27 meter högt torn vars gård omgärdades av taggtråd. Man tyckte det var ett lämpligt ställe att skicka särskilt rymningsbenägna fångar eller de som redan hade försökt att rymma.

Berömda rymningar och rymningsförsök

Uppfinningsrikedomen bland fångarna var stor. Olika rymningsförsök byggde på kopierade nycklar, kopior av kartor och förfalskade ID-kort. En del verktyg kom också i fångarnas händer i gåvor från familj eller icke-existerade ”välgörenhetsorganisationer” (brittiska M-19).

I fånglägret fanns till och med en svarta börs-marknad där man kunde byta olika föremål beroende på vad man behövde.

De mest uppmärksammade försöken

The Singen route

The Singen route fick sitt namn från den nederländske marinlöjtnanten Hans Larive som rymde från ett annat krigsfångläger 1940. Larive fångades vid den Schweiziska gränsen vid staden Singen. Gestapo-mannen som stoppade honom var så övertygad om att Tyskland snart vunnit kriget, så han guidade Larive till en säker väg över gränsen till det neutrala Schweiz.

Larive fick chansen att använda sin flyktplan en andra gång då han samt några medfångar rymde från Colditz. Tack vare hans minnesbilder gick rymningen bra.

The Red Cross tea chest

Flyglöjtnanten Dominic Bruce var liten till växten. Han anlände till Colditz 1942 efter att ha rymt från fånglägret Spangenberg utklädd till Röda korset-läkare. Efter en tid på i slottet blev fångarna beordrade att magasinera allt material som inte användes i lådor.

Bruce medfångar hjälptes åt att packa ner honom i en låda, vilket gick på grund av hans blygsamma storlek. I lådan fick han dessutom plats med ett rep gjort av sammanbundna lakan. Lådan togs till ett förvaringsrum på tredje våningen och följande dag upptäckte tyskarna att lådan var tom. Kvar fanns ett meddelande: ”Luften i Colditz är inget för mig. Vi ses senare!”.

The mattress

Under en period ingick det i de franska fångarnas arbete flytta madrasser. De skulle flyttas från slottet till ett annat läger. En brittisk officer informerade fransmännen att en madrass skulle vara lite tyngre…

Den brittiska officeraren blev lastad på en lastbil. Ett par timmar senare kunde han skära sig ut ur madrassen. Iklädd Hitler Jugend-uniform fick han lift av en SS-officer till Wien. Han försökte få hjälp från amerikanska ambassaden, men nekades. Utan pengar och mat blev levnadsförhållandena orimliga. Utsvulten fångades han och låstes åter in i Colditz.

The bed sheet rope

Två polska officerare lyckades repellera sig ner hela 36 meter med hjälp av tvinnade sängkläder. Dessvärre blev de upptäckta när de nådde marken.

The French tunnel

Nio franska officerare låg bakom ett av de mest tidskrävande flyktförsöken. De började gräva en tunnel från slottets klocktorn. De grävde med primitiva verktyg i åtta månader. Tunneln bars upp av stockar de sågat med egentillverkade sågar, vars blad kom från undangömda bordsknivar.

Till slut hade fransmännen grävt 44 meter långt och tunneln var belägen 6.8 meter under marken. Man hade till och med lampor i tunneln. Strömmen kom från en tjuvkopplad ledning.

En dag hörde de tyska vakterna oväsen under marken. De började leta och hittade sedan tunneln. Det hårda arbetet hade varit helt i onödan.

The ”Colditz Cock” glider

Originalglider.jpg

Den mest ambitiösa rymningsplanen, påbörjades av de brittiska piloterna Jack Best och Bill Goldfinch. Efter rymningsförsök via tunnlar var tyskarna vaksamma på vad som skedde i och under marken, men uppe i luften räknade man inte med några flyktförsök.

På slottet fanns ett kapell där bygget av ett glidflygplan påbörjades. Flygplanet skulle få fart genom att ett rep spändes fast på ett badkar fyllt med betong, kastades ner från murarna och drog med sig planet.

Fångarna skapade en liten improviserad verkstad. Runt den byggdes fejkade murar, vilka vakterna inte märkte något konstigt med. Allt trä man kunde gömma undan användes till att bygga flygplanskroppen. Sovsäckar syddes sedan runt om flygplanskroppen. I Colditz satt en expert på glidflygplan fängslad, som kunde gå igenom ritningarna och beräkna rimligheten.

Till slut vägde flygplanet 109 kg och hade plats för två personer. Dock hann kriget sluta innan de fick prova sin konstruktion, men det mytomspunna flyktförsöket har bland annat blivit film. En kopia av The ”Colditz Cock” glider finns på Imperial War Museum i London.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here