DELA

Här kommer ett kort återblick på det som alla köpte – fram tills för 10 år sedan. Det som vi numera tar som en självklarhet tömde många plånböcker under de 10 första åren på 00-talet.

Det handlar förstås om MP3-spelaren, och dess guldålder, då man för 64 megabyte lagringskapacitet kunde betala över 1000 kronor. Efter 2010 var dock nedgången omöjlig att vända. De smarta telefonerna hade tagit över.

2005 låg det ovanligt många små paket under julgranarna. Detta år var nämligen MP3-spelare det som såldes bäst av alla produkter i julhandeln. Året innan hade DVD-spelaren dominerat under granarna.

När paketen öppnades kunde man se häftiga logotyper som stavades iRiver, Apple Ipod, Jens of Sweden och Creative.

Glappet efter Freestyle och Walkman

Under 1990-talet hade marknaden präglats till en början av bärbara kassettbandspelare som kallades ”Freestyle” för att sedan totalt domineras av den bärbara CD-spelaren ”Walkman” från Sony.

Till en början kunde musiken upplevas som hackig, något som inte förekom på kassettbandspelare. Detta löstes med en funktion som kallades skakminne, och runt 2000-talet så kunde vissa modeller stoltsera med 40 sekunder skakminne, vilket innebar att en minneskrets läste in musikspåren de angivna sekunderna i förväg.

De bärbara CD-spelarna började en bit in på det nya millenniet tappa i popularitet. Formatet klumpigt på så sätt att apparaten aldrig kunde göras mindre än en CD-skiva. Dessutom begränsades möjligheten att bära med något större urval av musik, om man inte hade ett CD-ställ i byxorna.

Kampen om det bärbara ljudet

Bortsett från audiofiler, började den stora massan svika Walkman med anhang. 1993 hade Md-data introducerats som en ersättare för disketten. Denna magneto-optiska digitala lagring hade under 90-talet förfinats och kunde rumma 60, 74 och 80 minuter ljud.

Sony, som låg bakom tekniken, fick aldrig något fäste bland konsumenterna och sista dödsrycket för Minidisc kom i januari 2004 Sony Hi-MD marknadsfördes. Hi-MD kunde lagra 1 gigabyte.

MP3-spelare vinner

Ljudmässigt var MP3-formatet något sämre än det som Minidisc erbjöd. Däremot var formatet mer lätthanterligt, och på sikt så skulle lagringsmöjligheterna vida överstiga Minidisc.

Försäljningsrekord slogs 2003 efter en försäljningsökning på 350% gentemot 2002. Året därefter fanns cirka 50 olika fabrikat på den svenska marknaden.

Två lagringsvarianter användes. 90% var flashminnen och resterande var av traditionell magnetlagring på hårddisk. Hårddisk-modellerna gav än så länge mest lagring för pengarna. De fullstora Ipod-modellerna från Apple använde hårddisk medan Ipod mini var flashbaserad.

I Sverige var det största märket Jens of Sweden, vars koncept gick i grunden ut på att förhandla fram bra priser på MP3-spelare tillverkade i Asien för att sedan ge dem en logotyp och sälja i Europa.

”MP3-kungen”, Jens of Sweden gick senare i konkurs vilket är en helt annan historia, som inte är helt klarlagd än i dag.